I onsdags slutade skolan (även fast jag inte var på själva avslutningen). Första timmarna på lovet spenderades på resande fot i en bil utan AC. Fem personer i 25 graders hetta i 6-7 timmar är inte kul...någonsin, någonstans! Efter en något tragisk(nåja...) felkörning i Växjö kom vi iaf fram till Norje och Sweden Rock Festival 2008. Eftersom att vi tyvärr inte hade biljett till den första dagen (vi hade hunnit se större delen av alla band den dagen också) blev det bara att vi hämtade ut våra armband och slölyssnade lite på Korpiklanni (?) från utsidan innan vi åkte till Coop och inhadlade mat och provade skumgummivapen. Huset vi bodde i visade sig vara ett ganska trevligt ställe, om än lite varmt och med en sunkig och VÄLDIGT udda toalett.

Festivaldag 1
Så, första dagen på festivalen spelade tre av dom banden man åkt ner för (Testament, Disturbed och Priest). Dock började vi så klart direkt med att spana in den merch som fanns inne på området. Redan där blev man överfallen av Markoff :P Efter inhandlandet av en Priest och en Testamenttröja gick vi således för att spana in Black Stone Cherry, muy bien! Fick t.o.m. "spela" på gitarristens gitarr, och hålla i en trumpinne innan nån snodde den från mig;(
Efter BSC bar det av mot Pain of Salvation, men där orkade jag och Markoff bara med två låtar innan vi tröttnade och gick till Primal Fear istället, som hade en asball gitarrduell:D Efteråt fick jag höra från Bergis och Max att PoS hade blivit roligare mot slutet, men aja...
Lunchdags, kebabtallrik funkar alltid, och avståndslyssning av Koskit (Coheed) & Cambria, herregud så trista dom var!
Efter drygt halva Koskitgiget gick jag och ställde mig för bra plats på Testament, vilket kunde behövas...det var trångt. Några låtar in i en av festivalens bästa spelningar kände jag dock att det blev lite för tight och gick bakåt och lyckades hamna mitt i moshen, lycka!
Efter lite smärta och mycket skoj tog dock Testament slut och det var en kvart till Disturbed, bra som man är lyckas man ändå ta sig till andra "raden" innan det började. Trevligt låtval, om än lite konstigt med den där Genesiscovern asså. Sen gällde det att spara på krafterna innan kvällens huvudakt, så det blev middag lutad mot en sopptunna med ELO i öronen. Kvällen avslutades som sagt med Priest, som faktiskt var lite av en besvikelse, varför spela en massa nytt när 1. plattan inte är släppt och 2. publiken nästan bara vill ha klassiker. Jag måste dock ge gubbarna lite cred för att Angel från förra plattan plockades in i setet, en mycket trevlig överraskning.
Trötta och möra efter 13 timmars rock återvände vi hem och somnade ganska snabbt.

Festivaldag 2
Vaknade lagom för att kunna hinna till festivalen i tid för öppnandet, men kände inte för att se något av banden som lirade så tidigt, så vi hängde med familjen på en kort sväng in i Karlshamn där vi blev "anfallna" av Jehovas Vittnen, inget emot dom personligt, men jag bryr mig inte!
Inne på området fick jag veta att det första som borde ses var Ace från Kiss, så istället för att hänga ute på fältet hamnade vi på coverbandstävlingen, där jag hann se tre coverband (the Soft Parade, Hazy/Dizzy och Iron Maid'em). 20 missade minuter av Ace gjorde ingenting då man han precis i tid för hans Kiss-klassiker, puh! Efter Ace lirade ett grindcoreband och ett finskt glamband....så där blev det middag för min del, för på kvällen gällde det att orka hänga med.
Började med dom vita ormarna som gjorde ett utmärkt gig, trots att medierna gärna sågar gamla rävar som David kan man inte säga att det var dåligt nånstans, mycket bra setlist.
Efter ormarna kom valet som var svårast av alla, Ministry eller Saxon. Ministrys sista turné och så, men jag måste ju säga att jag kan fler låtar med Saxon, och att jag uppskattar deras brittiska tongångar med än amerikanskt industrislammer. Visade sig vara ett bra val, eftersom att man äntligen fick se den omtalade ljusriggen, som i stil med Motörheads bombplan, kunde flyga. The Eagle has Landed, som Biff sjunger, ja, örnformade ljusriggar, ballare blir det inte? Markoff hade tydligen väntat länge på att få se ljusriggen, och det kan jag förstå!
Avslutade gjorde nog festivalens besvikelse, Def Leppard. Jag kan tycka att deras gamla, rockiga period är mycket bra, men borde de inte hålla sig till att spela gamla rockdängor på en rockfestival istället för deras nya poplåtar? Dessutom, varför gick gitarristerna runt utan tröjor?! Om man blundar och bara lyssnar så är de gamla låtarna precis lika bra som förut, och trummisen har dessutom bara en arm, cred till honom!!!

Festivaldag 3
Nu var vi på festivalen i tid iaf, för att märka att Lizzy Borden var ganska trista och att jag inte orkade masa mig till Storwarriors spelning, så det blev slappning i Guitar Hero tältet. Kl 14 var det gock vinnaren av Tribute/coverbandstävlingen som hade en timme på sig att visa vad de kunde. Tyvärr var det faktiskt ett Led Zep band som vann, visst, galet bra och lika på alla sätt....men varför måste man göra som orginalet och jamma i 30 av 60 minuters speltid. Om man inte kan hålla samma nivå på impro som Plant & co bör man undvika det. Synd att de inte spelade Kashmir eller Black Dog, men annars var det bra.
Sen var det egentligen huvudorsaken till att jag åkte dit, Blue Öyster Cult på största scenen. Det var 1 ½ timme kvar innan dom började lira, men jag var tvungen att stå längst fram, så snabbköp av kebab och sen kuta iväg till staketet och häcka. Själva spelningen var också hur fantastisk som helst, bäst på festivalen, tätt följda av Testament och Whitesnake. Det enda jag saknade på BÖCs spelning var Astronomy, men man kan ju inte få allt man vill :( Efter energiurladdningen på BÖC lugnande jag ner mig med middag och sittning i backe för att kolla in Hensley/Lawton. Lagom till att jag satt mig till rätta började dom lira July Morning, den låten är kärlek av högsta klass, lite tur man kan ha eller?
Sen var det tänkt att man skulle bevittna Thriumphs återföreningsgig, men Mustasch prioriterades, så vi köade där och snackade med lustigt folk istället :D När konserten började blev jag förvånad över det galna trycket, så jag var faktiskt tvungen att gå lite längre bak och hamnade perfekt för att se allt och fortfarande så med i publiken så pass att man kunde röja. Det enda som blev lite tjatigt var att bandet som får spons av Jack Daniels hela tiden frågade om man föredrog Jack eller Jim, då man givetvis skulle svara Jack...:P
Efter Mustasch var det dags för Posion, som faktiskt presterade över all förväntan och spelade bara gamla klassiker, varav enbart en låt jag inte hade hört, helt underbart bra!

Tack för en trevlig festival, så ses vi förhoppningsvis nästa år igen!


Idag besökte vi (jag, Bergis, Jacob, Cissi, Karin, Olle och Gustavo) Grönan, det var första gången på flera år jag var där, tack för en trevlig dag:P